Ett eftersläntande inlägg från 4/12
Vårt trådlösa internet funkar åter igen som det ska och glada miner syns på nytt efter att vår granne, en ingenjör som arbetar vid kolgruvan här i närheten, har med sin dator som hjälpmedel fixat problemet! Snabbt samlas alla i sofforna med hela ansiktet djupt in i skärmen på sin respektive dator för att ta del av onödiga Facebook nyheter, uppdateringar hemifrån, skype och lite bloggande. Om cirka hundra år kommer den elektroniska utvecklingen ha manipulerat evolutionen till den grad att inte bara lilltån försvinner utan även vår talförmåga till förmån för förhöjda sensorer i fingrarna för att kunna klara av snabbare och bättre skrivande på såväl touchscreens som tangentbord. Om hundra år har nog bättre system ersatt touchen. Sensorer som läser av hjärnaktivitet kanske?
Oavsett hur tekniken förändras kommer ingenting någonsin kunna ersätta skidåkandet som idag visade sig från sin allra bästa sida. Strålande sol för tredje dagen i rad och ett vitt täcke nysnö fick berget att glittra vackrare än en julgran på aftonens morgon. Jag har aldrig velat åka skidor så mycket som jag ville idag och fick med längtande ögon se mina vänner vandra mot liften i morse medan jag själv började packa upp hamburgare och skar upp grönsaker. Ingen fara på taket dock, imorgon är en ny dag och då får jag åka hur mycket jag vill. Malin är ledig imorgon också vilket betyder att vi kan åka tillsammans för första gången, kan inte beskriva min glädje över det! Om det finns nå puder kvar återstår att se men den som söker skall finna och jag har för avsikt att söka!
Mathias

Kommentarer
Trackback